Ban Zhao

B (45-116 e.Kr.) (kinesiska: (Wade – Giles: Pan Chao), artighetsnamn huiban (), var en poet och författare, och den första kända kvinnliga kinesiska historikern. Född i en familj av kejserliga forskare runt 45 ce utbildades hon av sin mamma. Vid 14 års ålder var hon gift med en lokal bosatt, Cao Shishu, men efter hans död några år senare flyttade hon med sina barn till huvudstaden för att bo hos sin bror, Ban Gu, som hade tagit över författarskapet till han-boken efter deras fars död, den berömda historikern Ban Biao. I 92 avrättades Ban Gu på grund av sitt engagemang i palatsintriger, och i 97 kallade kejsaren B Actubn zh Actubo för att ta över sitt arbete och slutföra han-boken. Hon undervisade också Deng Sui, som blev regent när hennes nyfödda son steg upp till tronen 106 och ofta förlitade sig på Zhao för vägledning.

Ban Zhao är tydligt känt för att ha författat en lång dikt, Dongzheng fu (reser österut); fragment av tre korta dikter inklusive ”Ode to the Sparrow;” två minnesmärken, ”Petition to Queen Deng” och ”Petition to Find a substitut for My Brother Ban Chao” (letters to the throne); och Nujie (Precepts for My Daughters), en instruktionsbok för sina döttrar som skulle gifta sig. Nujie är fortfarande en vältalig kommentar om kvinnors situation i konfucianska Kina.

liv

B Actubgn zh Actubo, även känd som Ban Ji eller Ban Huiban, föddes omkring 45 CE i Fufeng, Anling (öster om dagens Xianyang, Shaanxi-provinsen) under kejsar Guangwus regeringstid. Hennes familj hade varit forskare som tjänstgjorde den kejserliga domstolen i tre generationer. Zhao hade äldre tvillingbröder, Ban Chao, som senare blev en berömd general på Kinas nordvästra gräns, och Ban Gu, som blev en poet och huvudförfattare till Han shu, en historia av de första 200 åren av Han-dynastin Kina. Hon fick en tidig utbildning hemma från sin mamma, som var läskunnig och hennes far.

hennes far, Ban Biao, var en populär domare i Wangdu County (i dagens Hebei-provinsen) och en forskare. De historiska dokumenten (Shi Ji) av Sima Qian täckte inte åren efter 101 F.kr., under kejsar Wudi av Västra Handynastin. Ban Biao fast besluten att registrera historien om denna period, berättigar det Hou Ji, eller, ”uppföljaren” till historiska dokument. År 54 e. Kr., när Ban Zhao var åtta år gammal, dog han och lämnade arbetet oavslutat. Hans äldste son, Ban Gu, återvände hem för att delta i begravningen, och set började uppgiften att organisera och slutföra sin fars oavslutade arbete. Missnöjd med titeln ändrade han den till Han Shu. År 62 e.Kr. anklagades han för att ha förändrat historien och fängslades; vid kejserlig granskning av manuskriptet släpptes dock Ban Gu fri. Han utsågs till officiell redaktör vid lantai Imperial Library, anförtrotts uppgiften att slutföra Han Shu, och fick tillgång till många sällsynta böcker och arkiv. Hans yngre bror, Ban Chao, även om han var general, hade också deltagit i förberedelsen av Han Shu medan han var bibliotekarie och redaktör vid lantai Imperial Library innan han gick med i militären. Ban Gu fortsatte att arbeta med manuskriptet i mer än 20 år och krediteras bokens slutförande.

vid 14 års ålder hade Ban Zhao gift sig med Cao Shou, en medstadsman, som dog några år senare och lämnade Ban Zhao med flera barn. (Två av hennes söner, Cao Cheng och Cao Gu, blev kända han-forskare.) Ban Zhao gifte sig aldrig igen och ägnade sig istället åt litterära sysslor. Hennes mamma var i huvudstaden med sin bror, Ban Gu, som var anställd av den kejserliga domstolen som historiker och redaktör för Han Shu; Ban Zhao gick med dem där och vissa forskare tror att hon redan bidrog till historien vid den tiden.

år 89 steg en ny barnkejsare upp på tronen och den politiska makten föll i händerna på sin mor, Dowager Empress Dou och hennes familj. Ban Gu blev nära associerad med dem. I 92 anklagades Dou-familjen för förräderi; kejsarinnan förlorade sin makt, manliga familjemedlemmar begick självmord och familjens vänner, inklusive Gu, dömdes till avrättning. Ban Gu dog i fängelse och lämnade ”åtta bord” och avsnittet om astronomi oavslutat. Resten av Ban Zhaos familj lämnade huvudstaden.

vid 97 hade Zhao kallats tillbaka till huvudstaden av kejsaren för att slutföra historien som lämnades oavslutad vid Ban Gus död. Enligt en biografi om Zhao skriven i femte århundradet, ”kejsare han kallade henne till Biblioteket i Påskhallen så att hon kunde fortsätta arbeta och slutföra det”, och att lära andra forskare hur man läser denna nya text. Hon fick tillgång till alla böcker och arkiv i Dongguan Imperial Library.

Ban Zhao var inte bara en historiker, men en lärare. Hon föreläste i Dongguan-biblioteket, på han Shu-språket, vilket var svårt för den genomsnittliga läsaren att förstå. Senare gjorde kejsaren henne till handledare för sin drottning, hans konkubiner och väntande damer, som talade till henne som ”Cao Dagu;” ”Cao” var hennes mans efternamn, och ”Dagu” var en hederstitel för vällästa och begåvade kvinnor.

bland ban Zhaos elever var en ung flicka, Deng Sui, som först hade kommit till domstolen år 95 V.T., vid 15 års ålder. Zhao lärde Deng astronomi och matematik samt historia och klassiker. I 102 avsatte kejsaren kejsarinnan och ersatte henne med Deng. När kejsaren dog 106 lämnade han tronen till sin 100 dagar gamla son Liu Long, och Deng Sui blev den fungerande suveränen. Lui Long dog snart och ersattes med ett annat barn; Dowager kejsarinnan Deng förblev regent. Endast 26 när hon först uppnådde suveränitet vände hon sig ofta till Ban Zhao för råd. Ban Zhao hade tydligen ett betydande inflytande med kejsarinnan Dowager; när det fanns ett problem vid domstolen skrev en samtida:” med ett ord från mor Ban avgick hela familjen”. När kejsarinnan dog i 120, var hon i sorg för Ban Zhao, som hade predeceased henne.

Ban Zhao krater på Venus är uppkallad efter henne.

Works

efter Zhaos död samlade hennes svärdotter sitt skriftliga arbete i tre volymer, ”The Collected Works of Dagu”, som enligt en biografi av henne skriven i femte århundradet inkluderade ”berättande dikter, Minnesskrifter, inskriptioner, lovord, argumentationer, kommentarer, elegier, uppsatser, avhandlingar, utställningar, minnesmärken och slutliga instruktioner, i alla (tillräckligt för att fylla) 16 böcker” . Tydligen kommenterade Zhao också ett tidigare arbete, Lienu zhuan (lives of eminent women, 79-8 f. Kr.). De flesta av” The Collected Works of Dagu ” har gått vilse. De bevarade verk som tydligt författades av Ban Zhao inkluderar en lång dikt, Dongzheng fu (reser österut); fragment av tre korta dikter inklusive ”Ode to the Sparrow;” två minnesmärken, ”Petition to Queen Deng” och ”Petition to Find a substitut for My Brother Ban Chao” (letters to the throne); och Nujie (Precepts for my daughters), en instruktionsbok för hennes döttrar som skulle gifta sig.

” Dongzheng fu ”(reser österut)

Ban Zhaos tidigaste bevarade verk är dikten” Dongzheng fu ” (reser österut), skriven när hon var nästan 50 år gammal. Strax efter att hennes bror Ban Gu hade dött i fängelse följde hon sin son, Cao Gu, till sin mindre tjänst som domare i Chenliu County. Ban Gus tvilling, Ban Chao, var på gränsen, och hon visste inte om hon någonsin skulle återvända till huvudstaden. Hon spelade in sina intryck av resan och kämpade för att övervinna sin sorg genom att reflektera över konfucianska läror:

det är Yung-ch ’ u: s sjunde år; Jag följer min son på hans resa österut. Det är en lyckosam dag i vårens första måne; vi väljer denna bra timme, och är på väg att börja. Nu stiger jag upp till mina fötter och stiger upp min vagn. På eventide loger vi på Yen-shih: redan lämnar vi det gamla och börjar för det nya. Jag är orolig i åtanke, och ledsen i hjärtat. Dawns första ljus kommer, och ändå sover jag inte; mitt hjärta tvekar som om det skulle svika mig. Jag häller ut en kopp vin för att slappna av mina tankar. Genom att undertrycka mina känslor suckar jag och skyller på mig själv: Jag behöver inte bo i bon eller (äta) maskar från döda träd. Hur kan jag då inte uppmuntra mig själv att trycka framåt? Och vidare, är jag annorlunda än andra människor? Låt mig bara höra himlens befallning och gå sin väg. …. I själva verket äkta dygd kan inte dö; även om kroppen förfall, namnet lever vidare… . Jag vet att människans natur och öde vilar hos himlen, men genom ansträngning kan vi gå framåt och närma oss kärleken. Sträckt, Huvud upplyft, vi trampar vidare till visionen….

Han Shu

Han Shu skrevs under en period av 30 till 40 år, av fyra författare: Ban Zhaos far, Ban Biao; hennes bror Ban Gu med lite hjälp från Ban Chao; och Ban Zhao, som slutförde och redigerade arbetet. Kinesiska historiker och forskare har diskuterat omfattningen av Zhaos bidrag i 1900 år. Från interna bevis anser översättaren Nancy Lee Swann att Zhao är ansvarig för ungefär en fjärdedel av hela

det är känt att Ban Zhao slutförde avsnittet om astronomi och ”åtta tabeller”, en sammanställning av namn som är väsentliga för det större arbetet, inklusive en fullständig lista över karriärer och rader av arv av aristokrater och höga tjänstemän i västra Handynastin och av dem som gjorde det förtjänstfullt. Såvitt historiker kan verifiera dem är fakta och linjer korrekta. Tabellerna ger ett användbart index och tillägg till resten av Han Shu.En av tabellerna, kallad” forntida och samtida figurer”, listar flera hundra historiska noteringar, uppdelade i nio klasser. Det innehåller inte namnen på några ”samtida”, kanske ban Zhao tyckte att det var politiskt riskabelt att klassificera de viktiga figurerna i hennes tid.

Nujie

under peiroden efter Ban Zhaos död var hon mest känd för sina bidrag till Han Shu, hennes vetenskapliga skrivande och hennes poesi. I det nionde århundradet, dock, hon blev identifierad med Nujie, en instruktionsmanual för konfucianska fruar, skenbart skriven för sina egna döttrar, men avsedd för en mycket större publik. Boken erbjöd praktiska råd om hur en kvinna ska göra sig hemma hos sin mans familj. Ban Zhao rådde i allmänhet kvinnor att vara undergivna, men förespråkade utbildning för kvinnor. Boken kom att användas i Kina som ett argument för varför kvinnor bör acceptera sin ringa status i det kinesiska samhället. Det är fortfarande en vältalig redogörelse för kvinnors situation i konfucianska Kina.

-jag, den ovärdiga författaren, är osofistikerad, oupplyst och av naturen ointelligent, men jag har turen att både ha fått inte en liten tjänst från min vetenskapliga far, och att ha haft en kultiverad mor och instructresses på vem att förlita sig på en litterär utbildning samt för utbildning i gott uppförande. Mer än fyrtio år har gått sedan jag vid fjorton års ålder tog upp soptunnan och kvasten i Cao-familjen . Under denna tid med darrande hjärta fruktade jag ständigt att jag skulle skämma mina föräldrar och att jag skulle kunna föröka svårigheter för både kvinnorna och männen i min mans familj. Dag och natt var jag bekymrad i hjärtat, men jag arbetade utan att erkänna trötthet. Nu och härefter vet jag dock hur jag ska fly från sådana rädslor.

… nu när han är en man och kunna planera sitt eget liv, jag behöver inte igen har oro för honom. Men jag sörjer att du, mina döttrar, just nu i åldern för äktenskap, inte har haft gradvis träning och råd vid denna tidpunkt; att du fortfarande inte har lärt dig rätt tull för gifta kvinnor. jag fruktar att genom att misslyckas på gott sätt i andra familjer kommer du att förödmjuka både dina förfäder och din klan. Jag är nu allvarligt sjuk, livet är osäkert. Som jag har tänkt på er alla i ett så otränat tillstånd, jag har varit orolig många gånger för dig. På timmar av fritid har jag komponerat … dessa instruktioner under titeln, ” lektioner för kvinnor.”För att ni skall ha något som gagnar era personer, önskar jag var och en av er, mina döttrar var och en att skriva ut en kopia åt er själva.

lyckas med att behaga den ena mannen och du är för alltid bosatt. Misslyckas med att behaga den ena mannen och du är för alltid klar.

– eftersom Yin och Yang inte är av samma natur, så har man och kvinna olika egenskaper. Den distingerande kvaliteten på Yang är styvhet; Yins funktion ger. Mannen är hedrad för styrka; en kvinna är vacker på grund av sin mildhet. Därför uppstod det vanliga ordstävet: ”En man som är född som en varg kan, det är fruktat, bli en svag monster; en kvinna som är född som en mus kan, det är fruktat, bli en tiger.”

-en kvinna borde ha fyra kvalifikationer: (1) kvinnlig dygd; (2) kvinnliga ord; (3) kvinnlig bärande; och (4) kvinnlig arbete. Nu behöver det som kallas kvinnlig dygd inte vara lysande förmåga, exceptionellt annorlunda än andra. Kvinnliga ord behöver varken vara kloka i debatt eller angelägna i konversation. Kvinnligt utseende kräver varken ett vackert eller ett perfekt ansikte och form. Kvinnligt arbete behöver inte utföras mer skickligt än andras.

att vakta noga hennes kyskhet; att kontrollera circumspectly hennes beteende; i varje rörelse för att visa blygsamhet; och att modellera varje handling på bästa användning, Detta är kvinnlig dygd.

att välja sina ord med omsorg, för att undvika vulgärt språk, att tala vid lämpliga tidpunkter, och inte heller trötta andra med mycket samtal, kan kallas egenskaperna hos kvinnliga ord. Att tvätta och skrubba bort smuts; att hålla kläder och ornament fräscha och rena; att tvätta huvudet och bada kroppen regelbundet, och för att hålla personen fri från skamlig smuts, kan kallas egenskaperna hos kvinnligt lager. Med helhjärtad hängivenhet att sy och väva; att älska inte skvaller och dumt skratt; i renlighet och ordning för att förbereda vin och mat för att servera gäster, kan kallas egenskaperna hos kvinnligt arbete. Dessa fyra kvalifikationer karakteriserar kvinnans största dygd. Ingen kvinna har råd att vara utan dem. Faktum är att de är mycket lätta att äga om en kvinna bara värdesätter dem i sitt hjärta. De gamla hade ett ordstäv: ”är kärlek långt borta? Om jag önskar kärlek, då är kärlek till hands!”Så kan det sägas om dessa kvalifikationer.

-nu för självkultur är ingenting lika med respekt för andra. För att motverka fasthet är ingenting lika med efterlevnad. Följaktligen kan man säga att sättet att respektera och samtycka är kvinnans viktigaste uppförandeprincip. Så respekt kan definieras som ingenting annat än att hålla fast vid det som är permanent; och samtycke Ingenting annat än att vara liberal och generös. De som är ståndaktiga i hängivenhet vet att de borde stanna på sina rätta platser; de som är liberala och generösa uppskattar andra och hedrar och tjänar dem.

-jag har märkt att dagens herrar bara förstår att en hustru måste styras och att ens värdighet måste bevaras, och därför instruerar de sina söner och testar deras läsförmåga. Men de ignorerar helt det faktum att en man och mästare måste serveras och rituella uppgifter måste utföras.

förråder inte bara sönerna och inte döttrarna en total okunnighet om de olika normerna som styr den ena och den andra? Enligt riterna bör barn läras att läsa och skriva när de är åtta år och vid femton ska de skickas till skolan. Kan vi inte bara göra detta till den allmänna regeln?

anmärkningar

• Goldin, Paul Rakita. Efter Konfucius: studier i tidig kinesisk filosofi. Honolulu: University of Hawai ’ i Press, 2005. ISBN 0824828429

• Gulik, Robert Hans van. Sexuellt liv i det gamla Kina: En preliminär undersökning av kinesiska Sex och samhälle från Ca. 1500 f. Kr. Till 1644 e. Kr.. Leiden: Ej Brill, 1974. ISBN 978-9004039179

• Idema, Wilt och Beata Grant. Den röda borsten: skriva kvinnor i det kejserliga Kina. (Harvard Östasiatiska monografier; 231). Cambridge: Harvard University Asia Center, 2004. ISBN 067401393X

• Liu, Xiang och Albert R. O ’ Hara. Positionen för kvinnan i början av Kina enligt Lieh n Bisexuell Chuan,”biografier av framstående kinesiska kvinnor”. Westport, Conn: Hyperion Press, 1981. ISBN 978-0830501120

• Pan, Ku. Hovman och ofrälse i det gamla Kina; val från historien om den tidigare Han. Översatt av Burton Watson. New York, Columbia University Press, 1974. ISBN 0231037651

• Swann, Nancy Lee. Pan Chao: främsta kvinnliga forskare i Kina. Michigan klassiker i kinesiska studier, nr 5. Ann Arbor: Centrum för kinesiska studier, University of Michigan, 2001. ISBN 978-0892641505

• Tao, Jie, Bijun Zheng och Shirley L. Mow. Håller upp halva himlen: Kinesiska kvinnor tidigare, närvarande, och framtid. New York: feministisk Press vid City University of New York, 2004. ISBN 978-1558614659