en baljväxter med många namn: berättelsen om’Goober’

godhet, hur läckra, äta goober ärter!

det saknar den rörande kraften i frihetens stridsrop. Det är inte lika bestående som när Johnny kommer marschera hem. När det gäller Inbördeskrigslåtar är det verkligen ingen John Browns kropp. Men Johnny Cash kunde få allt att låta bra:

Gouber ärta. Jord mutter. Jordärta. Jordmutter. Pindar mutter. Jordböna. Jordnöten hade en legion av namn före kriget; idag påminner bara ”goober” oss om den läckra, opretentiösa baljväxtens långa resor.

( innan vi går längre, låt oss vara tydliga: jordnöten är inte en mutter. Det är relaterat till bönor och ärter, och präglas av den distinkta konstigheten att efter befruktning skjuter den sig under jord för att mogna. Om vi skulle ge Arachis hypogaea ett engelskljudande namn, är ”ground pea” perfekt meningsfullt – och, som Johnny Cash noterar, för några äldre Sydländare var det namnet. Ack, noggrannhet förlorade den språkliga striden. Men bara för rekordet: en jordnöts är en baljväxter.)

jordnötter fördes till Amerika genom den atlantiska slavhandeln. Kom ihåg de triangulära handelsmönstren du kanske har lärt dig om i gymnasiet? Färdiga varor till Afrika, slavar till Amerika, råvaror till Europa, upprepa.

verkligheten var naturligtvis lite mer komplicerad. När fartyg korsade Atlanten såldes många nya världsartiklar till afrikaner — inklusive jordnöten.

växten var infödd i centrala Sydamerika och spred sig över hela kontinenten under den prekoloniala eran. Det gjorde det så långt norrut som Aztec empire, där det var känt som ground cocoa bean, eller TL oc-lcacahuatl. (Ett spanskt ord för jordnöt: cacahuate.) Och det blomstrade i Brasilien, där det kallades manobi eller mandubi och antogs lätt av portugisiska bosättare. (Portugisiska för jordnötter: amendoim).

spanska galleoner och portugisiska handlare tog denna robusta gröda tillbaka över Atlanten, men det gick inte riktigt i Europa (Europas är fortfarande inte riktigt jordnötsfans, till amerikanska bönders chagrin.) Brittiska kolonier i Amerika uppskattade inte heller växten; Andrew Smith noterar i Peanut att tidiga koloniala referenser till” jordnötter ” var till en orelaterad knöl.

i Afrika och Asien var jordnötter dock en hit. I väst-och Centralafrika blev de särskilt en häftskörd, antagen av samhällen som uppskattade växtens motståndskraft och snabbt arbetade den i sitt kök.

och när afrikaner blev slavar av miljoner, tog de med sig jordnötter.

så en gröda som är infödd i Sydamerika plockades upp av spanska och portugisiska handlare, fördes till Afrika och uppfostrades lokalt och fördes på slavfartyg till det som nu är USA. – en väldigt rondellväg att resa några tusen mil norrut. På den sista delen av resan tog peanuts med sig sina senaste namn — nguba, i Kongo och Kimbundu (uppkallad efter likheten med en njure); mpinda, i Kongo. Dessa inspirerade några av de första engelska orden för den sanna jordnöten: ”goober” och ”pindar.”

en jordnöt med något annat namn skulle vara så uppskattad

i 19th century, jordnötter odlades av slavar för sin egen näring, annars matas till svin; vita amerikaner inte betrakta dem som god mat. Undertexten av” Eating Goober Peas ” är att konfedererade soldater verkligen kämpade när det var allt de hade för näring.

det kan vara därför, i många år, de typer av Amerikaner som skrev i böcker och tidningar brydde sig inte om att välja ett standardiserat namn för växten. ”Marken ärta i söder, eller som det ibland kallas, gouber eller pindar ärta,” sade en patentansökan 1848. ”Jordnöten, jordnöten, goober, pindar eller jordnöten” är hur Jordbruksdepartementet formulerade det. En guide från 1884 hänvisade till ” mandubi, pea-nut, monkey nut.”

mitt i denna virvel av synonymer var triumfen av ”peanut” långt ifrån garanterad. ”Pindar” hade ett försprång-Oxford English Dictionary listar en första referens 1684, som föregick ”peanut” med mer än ett sekel. ”Earth nut” var en seriös utmanare:

men vid 20-talet hade ”peanut” vunnit, trots sin trädgårdsförvirring.
och när jordnöten gick från att vara en ouppskattad slavmat till en multimillion-dollar gröda föll de andra orden ur bruk. ”Pindar” dröjer kvar i bara några hörn av söder. Jordnöt, jordärt och andra varianter är alla utom borta.

men ”goober”? Goober hänger på. I hela söder kan du äta goober pie, goober cake eller vanlig gammal vägkanten goobers, nykokt. Och så var det naturligtvis Andy Griffiths Goober Pyle: Gomer Pyles kusin, den godhjärtade, dumma bensinstationens skötare som verkligen verkligen inte hade en gåva för intryck.

och när det tillämpas på människor-Goober Pyle eller på annat sätt — behåller ordet lite av matens gamla dåliga rykte. Jordnötter kan vara respektabel nu, men goobers är knappast hög panna. En goober är en doofus, en goofball, några baljväxter blyg av en fullständig måltid. Du kan säga det med tillgivenhet — ”vilken goober!”- men det är aldrig beröm.