diskussion
genom att granska studierna med de åtgärder som beskrivs ovan verkar bevis kring villighet att ge andlig vård initialt tyder på att sjuksköterskor i allmänhet är villiga att ge andlig vård. Till exempel (27) undersökte sjuksköterskors utbildning, kunskap om andlig vård och villighet att ge andlig vård med hjälp av Spiritual Care Needs Inventory (SCNI) reviderad version (27). Domänerna för andlig vård som utvärderades täckte två aspekter av andlig vård: ’omsorg och respekt’ och ’mening och hopp’, som beskriver totalt 21 olika andliga vårdaktiviteter. Sjuksköterskor var i allmänhet villiga att ge andlig vård till sina patienter, särskilt inom områdena ’lyssna’, ’medföljande’ och ’ge trygghet’; ’tillhandahålla interaktion’ och ’respekt för religiösa och kulturella övertygelser’.
men (37) observerade att medan eleverna hade en god kunskap om vikten av andliga övertygelser och värderingar i vården, gav ett mindre antal studenter regelbundet andlig baserad vård. På samma sätt (33) i sin studie av avancerade sjuksköterskautövare föreslog att medan cirka 93% erkände att patienter har andliga behov försökte ett mycket mindre antal (cirka 2 tredjedelar) engagera sig i andlig vård med patienter. Det verkar då att medan sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter erkänner och har en medvetenhet om patienternas andliga behov och vikten av andlig vård som en del av deras omvårdnadsroll, ger de inte alltid denna vård till sina patienter.
studier som undersöker villigheten att ge andlig vård fann att det finns vissa skillnader i villighet att ge andlig vård, men resultaten verkar variabla. Medan (33) fann några förslag om att yngre sjuksköterskor var mer villiga att utföra andlig bedömning, fann andra, såsom (27) att ålder och andra sjuksköterskeegenskaper inklusive klinisk erfarenhet, könsnivå på utbildning och personlig religiositet inte påverkade villigheten att leverera andlig vård. Det noterades dock att de som uppfattade att de hade fått tillräcklig träning i leveransen av andlig vård kände sig mer villiga att ge sådan vård till sina patienter (27). När man överväger specifika aspekter av andlig vård, källan till utbildningen verkade viktig. Om respondenterna hade deltagit i andliga vårdklasser som en del av sin sjuksköterskeutbildning var de mer villiga att utföra andlig vård som ”tillåta andlig kommunikation” med sina patienter än de som inte hade deltagit i sådana kurser på vårdskolan. Vidare var de som hade genomfört andlig vårdutbildning som en del av fortsatt professionell utveckling mer villiga att ge andlig vård som ”vägleda sina patienter för att hitta förtroende” än de som inte hade deltagit i sådan utbildning (27).
(33) fann att de som hade utbildats i andlig vård var mer övertygade om att ta itu med andliga behov utan specialiststöd, t.ex. präster; och hade lägre nivåer av obehag kring tillhandahållande av andlig vård. (36) rapporterade att respondenternas nivå av komfort i att tillhandahålla andlig vård inte sågs relatera till ålder, år i omvårdnad, religiositet eller andlighet. Men intressant rapporterades det också att studenter som uppfattade andlighet som viktigt också var mer benägna att vara bekväma att leverera andlig vård till patienter, ett resultat som echoed av (33). (31) i sin undersökning av onkologi och hospice sjuksköterskor fann att de som känner patienter har en positiv inverkan på sin egen andlighet var mer benägna att vara bekväm med att leverera andlig vård och också mer benägna att rapportera mer frekvent leverans av andlig vård. Under tiden (33) fann ingen koppling mellan ens egen andliga tro och utförande av andlig bedömning. Det verkar som om det kan finnas subtila nyanser på jobbet, med sjuksköterskors nivå av personlig andlighet som inte bidrar, men deras uppfattningar om vikten av andlighet har en roll i deras komfort för att leverera andlig vård.
nivå av komfort med att leverera andlig bedömning har också beaktats. En studie av hospice sjuksköterskor (36) undersökte faktorer som är förknippade med nivån på komfort hospice sjuksköterskor har att genomföra andlig bedömning. Resultaten tyder på att sjuksköterskorna i allmänhet var bekväma med de typer av frågor som är inblandade i andlig bedömning och de uppfattade också andlig bedömning som viktig. (36) rapporterade också att de som hade fått utbildning i andlig bedömning var mer benägna att vara bekväma med sådana bedömningar som de som kände att de hade varit tillräckligt förberedda för denna aspekt av sin roll.
vad som verkar uppenbart är att ett antal faktorer är relevanta för andlig vårdleverans av sjuksköterskor. Forskning har identifierat flera hinder för tillhandahållande av andlig vård, inklusive tidsbegränsningar, oro för att andlig vård är olämplig inom sin praktikmiljö samt brist på kunskap (33). Detta överensstämmer med litteraturen som tyder på att många sjuksköterskor rapporterar att de känner sig otillräckligt beredda att leverera andlig vård till patienter. Personal rapporterar ofta att de känner att de får otillräcklig förberedelse för denna aspekt av sin roll (27) och rapporterar ofta brist på andlig vårdutbildning i vårdskolan (33). (32) rapporter liknande resultat Observera att medan eleverna upplevde andlig vård som en viktig del av vården och av avgörande betydelse inom hälsofrämjande, många ansåg att de inte hade fått tillräcklig förberedelse för att genomföra andlig bedömning och för att möta patienternas andliga behov.
utbildning är därför ett viktigt övervägande, med många studier med tanke på det inflytande som detta har. Studenter inom (37) studie rapporterade en medvetenhet om andlighet och avslöjade övertygelser och värderingar kring andlighet som att komma överens om ”att andligt välbefinnande är en viktig avgörande faktor som svar på sjukdom” och att ”andlig vård är en grundläggande del av vården”, eller att ”att ta hand om patientens ande är lika viktigt som att möta andra behov”. Resultat från faktoranalys och teman från kvalitativ analys sägs föreslå att studentsköterskor är medvetna om vikten av andlig hälsa och att integrera den i sin vårdpraxis.
(37) i sin studie av student sjuksköterskor fann variationer i andlighet poäng (definieras som nivå av medvetenhet om andlighet och respondenter användning av strategier för att ta itu med patienternas andliga behov) påverkades av vissa faktorer inte andra. Demografi inklusive ålder, år som arbetar inom vården, högsta utbildningsnivå, religion, etnicitet, deltagande i en helande grupp, livstillfredsställelse eller grad av betoning på andlighet i vårdplanen korrelerade inte med andlighet scale score. Andlig koppling (definierad som en stark tro på en högre varelse eller kraft och stark koppling till själens andliga sida) korrelerade dock positivt med andlighetskalans poäng. Det verkar som om andlig samhörighet kan vara en konstruktion som skiljer sig från religiositet. Detta tjänar till att betona vikten av terminologi och vikten av att tydligt skilja religiositet och aspekter av andlighet.
litteraturen har också betraktat studenter som upplevd nivå av andlig vårdförmåga. Till exempel använde (32) Student Survey of Spiritual Care (SSSC) (32) som en del av en undersökning av andliga vårdattityder och andliga vårdpraxis hos studenter med fynd kring studentegenskaper och miljöfaktorer. Hierarkisk regression föreslog att studentegenskaper (andlighet, ålder och religiöst engagemang) förutspådde upplevd förmåga att ge andlig vård liksom miljöfaktorer men i mindre utsträckning. Det starkaste bidraget var elevernas andlighetsnivå och deras nivå av religiöst engagemang, medan mängden betoning på andlighet inom omvårdnadskursen enligt Personal och fakultet var de största miljöprediktorerna. (32) noterar att inom och mellan privata och offentliga sjuksköterskeprogram kan det finnas variationer i andlig vårdutbildning, med inverkan på studenternas andliga medvetenhet. Det föreslogs att de som deltog i religiösa högskolor var mer benägna att betrakta andlighet som viktig, och att de som deltog i kurser med större tonvikt eller integration av andlighet i läroplanen var mer benägna att ha ökad andlighetsmedvetenhet.
men (37) rapporterade att graden av betoning på andlighet i vårdplanen inte relaterade till nivå av medvetenhet om andlighet och deras användning av strategier för att ta itu med patienternas andliga behov och (36) rapporterade att nivån av komfort i att tillhandahålla andlig vård inte sågs relatera till andlighet. (37) i sin jämförelse av trosbaserade och offentliga skolvårdsprogram observerade man att elevernas poäng på Andlighetsskalan (som bedömde nivån på medvetenhet om andlighet och deras användning av strategier för att ta itu med patientens andliga behov) inte skilde sig väsentligt mellan de två typerna av studenter. Detta betonar återigen de många aspekter av andlighet som beaktas inom litteraturen och utbudet av sätt variabler kan påverka olika aspekter av andlig vård.
även om det är viktigt att bedöma i vilken grad studentsköterskor är villiga och kan ge andlig vård, är det kanske mer relevant att förstå vad som påverkar andlig vård i kvalificerade sjuksköterskor, eftersom de inte bara är de i skyttegravarna utan kommer att ge förebilder och mentorer till studentsköterskor när de går in i praktiken. I sin studie av hospice och onkologi sjuksköterskor (31) undersökte sjuksköterskornas nivåer av andlighet utbildning. Det verkade det kan ha varit skillnader i utbildningen sjuksköterskorna fick innan kvalet: Skillnader var uppenbara i deras grundutbildning: 35% av onkologiska sjuksköterskor rapporterade att andlighet integrerades under hela sin grundutbildning medan 4% av sjukhussjuksköterskorna gjorde det, men ingen av grupperna skulle troligen rapportera att de slutförde en kurs som en del av sin grundutbildning (6% onkologi, 10% hospice). Detta kan naturligtvis återspegla skillnader i utbildning som påverkade valet av specialisering som sjuksköterskorna valde att arbeta i (t.ex. hospice kontra onkologi). Men med tanke på utbildning efter kvalificering gav data om de två grupperna av sjuksköterskor också intressanta resultat. 57% av sjukhussjuksköterskorna sa att de hade fått utbildning genom fortsatt utbildning jämfört med 27% av onkologiska sjuksköterskor, medan 73% av sjukhussjuksköterskorna uppgav att de utförde läsning jämfört med 45% av onkologiska sjuksköterskor. Det verkar då att sjuksköterskor som arbetar inom de undersökta sjukhusen fick mer utbildning än onkologiska sjuksköterskor; det rapporterades också att hospice sjuksköterskor uppfattade deras förberedelser som mer adekvata än onkologiska sjuksköterskor, även om skillnaderna i provstorlek observeras. Majoriteten av sjuksköterskorna totalt sett (hospice och onkologi) ansåg att de hade varit otillräckligt förberedda för andlig vård, särskilt de som arbetar inom onkologi.
otillräcklig förberedelse verkar vara ett annat viktigt tema i andlig vårdförsörjning, med denna översyn som observerar att interventioner har betraktats som ett sätt att förbättra sjuksköterskors förmåga och vilja att ge andlig vård. Till exempel (34) föreslog att utbildningsinsatser kan öka kunskapsnivån och komforten med att genomföra andlig bedömning, medan (25) använde andlig vård i praktiken (SCIP) (25) och fann att insatser bidrar till att öka respondenternas upplevda förmåga att ge andlig vård, särskilt i komplexa kliniska situationer. Interventionsprogram har också visat sig förbättra attityderna till andlig vård (SCPS-R), förmågan att ge ett empatiskt svar och kunskapsnivåer om att kommunicera med patienter om andlighet (29). (29) rapportera att ett antal faktorer sågs förutsäga förbättringar i attityd till andlig vård: ålder, frekvens vid närvaro vid religiösa tjänster och initial andlighetspoäng (DSE) även om de bara förklarar en liten mängd varians. Detta står i kontrast till (34) som fann att förbättringar i kunskapsnivå och komfort med att genomföra andlig bedömning inte påverkades av religiositet bland andra faktorer. (29) föreslog också att mängden andlig vårdutbildning fick förutsagt lärande om att svara eftertryckligt. Dessa förbättringar verkade dock inte påverkas av vilken typ av institution deltagarna för närvarande deltog i: religiös eller icke-religiös institution. Detta kan tyda på att det inte är institutionens religiositet som måste beaktas utan innehållet i programmen däri.
det verkar som om utbildning och eller interventioner kan ha en viktig roll i andlig vårdleverans av vårdpersonal. Forskning (27) tyder på att källan till andlig vårdutbildning kan vara inflytelserik när det gäller villighet att tillhandahålla specifika aspekter av andlig vård: de som hade deltagit i fortsatt professionell utveckling var mest benägna att säga att de var ”villiga att vägleda patienter att hitta inre fred” (en specifik aspekt av andlig vård) än de som hade fått utbildning på andra sätt, t.ex. skola och självlärande utbildning. Detta kan tyda på att utbildning från olika källor kan leda till kompetens inom olika områden. Därför kan det vara så att bara säkerställa sjuksköterskor har andlig vård tillhandahållande utbildning är inte tillräckligt. Forskningen betraktade ovan fragmenterad andlig vårdkunskap i olika aspekter och har föreslagit att kunskap varierar i olika typer av andlig vård. Det rapporterades att sjuksköterskor ofta var mindre kunniga kring andlig vård under betydelsen och Hoppfaktorn för andlig vård än den omtänksamma och respekterande faktorn (betraktad ovan), och detta fortsatte att påverka deras komfort med leverans av andlig vård inom specifika domäner (27).
förutom att överväga källan till andlig vårdutbildning och vilken typ av utbildning som omfattas, garanterar de enskilda deltagarna i denna utbildning också övervägande. Det finns förslag i litteraturen att interventioner påverkar kvalificerade sjuksköterskor och studentsköterskor annorlunda. (29) fann att medan attityder till andlig omvårdnad förbättrades bland både kvalificerad personal och studenter efter interventionsutbildning observerades skillnader. Studenternas poäng på SCPS-R började på en lägre nivå än kvalificerade sjuksköterskor och slutade med en högre poäng än de kvalificerade sjuksköterskorna. Som sådana utbildningsinsatser kan behöva överväga scenen i karriären för deltagarna, med mer erfaren personal som potentiellt svarar på ett annat sätt än de mindre erfarna. På samma sätt kan nivåer av andlig betydelse enligt uppgift förändras annorlunda över tiden mellan olika typer av studenter: (35) rapportera hur över tiden sjuksköterskestudenter ökar i allmänhet andlig betydelse mer än medicinska studenter; denna variation bör därför beaktas när man överväger sätt att öka andlig vårdleverans.
denna översyn har identifierat flera åtgärder som relaterar till andlig vård och bedömning av vårdpersonal. Genom att granska artiklarna som rapporterade användningen av dessa åtgärder har avslöjat de många sätten att konceptualisera aspekter som är relevanta för andlig vård och bedömning av vårdpersonal. Detta återspeglar komplexiteten och bristen på överenskommen definition över andlighet som vanligtvis rapporteras i litteraturen (t.ex. 39). På grund av de olika sätt på vilka aspekter som rör andlig vård och bedömning konceptualiseras, operationaliseras och definieras blir det svårt att fastställa vilka faktorer som är viktigast när man överväger hur man kan öka andlig vård leverans. Ett konsekvent tema verkar dock vara en uppfattning om brist på beredskap, och det finns vissa bevis som tyder på att interventionsprogram kan ha många fördelar, inklusive att öka den upplevda förmågan och komforten med att genomföra andlig vård och bedömning, ökad förmåga att reagera eftertryckligt, förbättringar i kunskapsnivåer och i attityder till andlig vård.
det är viktigt att förbättra tillhandahållandet av andlig vårdleverans; faktum är att vikten av att hjälpa patienter att möta deras andliga behov erkänns internationellt (13). Där andliga behov tillgodoses observeras reducerade nivåer av andlig nöd (40), dessutom finns det rapporter om att adekvat möte med andliga behov kan agera för att underlätta en snabbare återhämtning (41). Det är också känt att vara negativa psykologiska resultat för patienter som inte uppfyller deras andliga behov (12). Trots den brådskande situationen kvarstår det fortfarande en nödvändighet att konceptualisera, definiera och operera andlighet för att därför möjliggöra träning för att öka förmågan att bedöma andliga behov och ge stöd för andliga behov.