>sammanfattning
Madison fortsätter och avslutar argumentet som inleddes i föregående papper. Han hävdar att den federala regeringens befogenheter enligt den föreslagna konstitutionen inte kommer att hota de befogenheter som är reserverade för Staterna.
Madison börjar tidningen med att påminna sin publik om att det amerikanska folket är den gemensamma överlägsen för både federala och statliga regeringar. Dessa två olika typer av regeringar har olika befogenheter, avsedda för olika ändamål, men ändå föremål för den slutliga kontrollen av väljarna.
Madison använder sedan en serie argument för att övertyga sin publik om att statsregeringarna har flera naturliga fördelar gentemot den federala regeringen när det gäller att säkra folkets stöd. Statliga tjänstemän och representanter lever i nära daglig kontakt med väljarna och hanterar frågor som direkt påverkar deras liv. Dessutom, precis som representanter i statliga regeringar vanligtvis är partiska mot sina hemländer och städer, så kommer representanter i Kongressen att vara partiska mot sina hemstater: ”en lokal anda kommer ofelbart att råda mycket mer i kongressmedlemmarna än en nationell anda kommer att råda i lagstiftarna i de enskilda staterna.”
dessutom hävdar Madison att om den federala regeringen skulle inkräkta på staternas rättigheter skulle den senare ha en betydande fördel när det gäller att motstå sådana åtgärder. Stater kan i slutändan gå samman för att motstå den federala regeringen. Madison avfärdar som mycket osannolikt chanserna för den federala regeringen att kunna höja en arm som är tillräckligt kraftfull för att övervinna alla statliga miliser.
analys
Madison upprepar argument som gjorts i tidigare artiklar av Hamilton och hävdar de många fördelar som statliga regeringar har över den federala regeringen när det gäller att säkra folkets stöd och motstå intrång.
även om Madison i tidigare artiklar arbetade för att övertyga sina läsare om att det system som föreslås i konstitutionen skulle leda till en stabil och energisk regering, beskriver han i längden i denna uppsats en serie hypotetiska konflikter mellan statlig och federal regering. Madison förväntar sig helt klart inte eller hoppas att konstitutionen leder till de typer av konflikter mellan statlig och federal myndighet som beskrivs här. Snarare försöker han fastställa att hans motståndares” chimära ” förutsägelser om federal myndighet som krossar statliga regeringar är helt ogrundade.