paroxetin är en selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI), med antidepressiva och anxiolytiska activity.In 6-till 24-veckors väl utformade studier, oral paroxetin 10 till 50 mg/dag var signifikant effektivare än placebo, minst lika effektiv som tricykliska antidepressiva medel (TCA) och lika effektiv som andra SSRI och andra antidepressiva medel vid behandling av egentlig depression. Återfall eller återfall under 1 år efter det initiala svaret var signifikant lägre med paroxetin 10 till 50 mg/dag än med placebo och liknande det med imipramin 50 till 275 mg/dag.Effekten av paroxetin 10 till 40 mg/dag liknade den för TCAs och Fluoxetin 20 till 60 mg/dag i 6 – till 12-veckors studier på patienter i åldern 60 år med allvarlig depression. Paroxetin 10 till 40 mg/dag förbättrade depressiva symtom i en utsträckning som liknade TCA hos patienter med komorbid sjukdom och var effektivare än placebo vid behandling av dystymi och mindre depression.Paroxetin 20 till 60 mg/dag var effektivare än placebo efter 8 till 12 veckors behandling av tvångssyndrom (OCD), paniksyndrom, social ångestsyndrom (social fobi), generaliserat ångestsyndrom (GAD) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Förbättring bibehölls eller återfall förhindrades i 24 veckor till 1 år hos patienter med OCD, panikstörning, social ångestsyndrom eller GAD. Effekten av paroxetin liknade den för andra SSRI hos patienter med OCD och panikstörning och liknade den för imipramin men större än den för 2 ’ klordesmetyldiazepam hos patienter med GAD.Paroxetin tolereras i allmänhet väl hos vuxna, äldre individer och patienter med komorbid sjukdom, med en toleransprofil som liknar den för andra SSRI. De vanligaste biverkningarna med paroxetin var illamående, sexuell dysfunktion, somnolens, asteni, huvudvärk, förstoppning, yrsel, svettning, tremor och minskad aptit.Sammanfattningsvis tolereras paroxetin, i likhet med andra SSRI, i allmänhet bättre än TCA och är ett förstahandsbehandlingsalternativ för egentlig depression, dystymi eller mindre depression. Liksom andra SSRI är paroxetin också en lämplig förstahandsterapi för OCD, panikstörning, social ångestsyndrom, GAD och PTSD. I synnerhet är paroxetin den enda SSRI som för närvarande är godkänd för behandling av social ångestsyndrom och GAD, vilket gör det till det enda läkemedlet i sin klass som anges för alla fem ångeststörningar utöver egentlig depression. Med tanke på den höga graden av psykiatrisk comorbiditet av depression och ångest är paroxetin ett viktigt förstahandsalternativ för behandling av egentlig depression, OCD, panikstörning, social ångestsyndrom, GAD och PTSD.Farmakodynamiska Egenskaperparoxetin är en potent och selektiv hämmare av presynaptisk serotoninåterupptagning och ökar serotonerg neurotransmission genom att förlänga serotoninaktiviteten vid dess postsynaptiska receptorer. Paroxetin är en måttlig hämmare av noradrenalin (noradrenalin) och en svag hämmare av dopamintransportörer i mänsklig hjärnvävnad in vitro.Hos friska frivilliga har paroxetin 30 mg / dag en undertryckande effekt på REM-sömn (rapid eye movement); det minskar antalet REM-faser och förlänger REM-latens. Tillgängliga data om sömneffektivitet är dock tvetydiga. Även om det inte fanns några signifikanta förändringar i samband med sömneffektivitet i en studie, sänktes den signifikant jämfört med baslinjevärden i en annan studie.Paroxetin 20 mg/dag hade liten märkbar effekt på psykomotorisk aktivitet hos friska frivilliga, och paroxetin 30 mg/dag potentierade inte alkoholinducerad psykomotorisk försämring. Paroxetin 40 mg/dag var förknippat med minimal psykomotorisk försämring och mindre försämring än den som ses med amitriptylin, amylobarbiton (amylobarbital), doxepin, haloperidol, lorazepam, oxazepam eller trazodon.Paroxetin 30 mg / dag var inte associerat med några kliniskt signifikanta hemodynamiska eller elektrofysiologiska effekter hos friska frivilliga. Vid en dos på 20 mg/dag minskade trombocytaktiveringen hos patienter med depression och ischemisk hjärtsjukdom och normaliserade trombocytaktiveringen hos patienter med egentlig depression.Farmakokinetiska Egenskaperparoxetins farmakokinetiska parametrar uppvisar stor interindividuell variabilitet. Paroxetin absorberas väl efter oral administrering och absorptionen påverkas inte av närvaron av mat eller antacida. Steady state uppnåddes efter 7 till 14 dagar hos friska frivilliga som fick paroxetin 30 mg/dag. En maximal plasmakoncentration (Cmax) på 62 kg/l uppnåddes efter 5 till 6 timmar. Paroxetin har en stor distributionsvolym (3 till 12 L/kg) efter en intravenös bolus på 5 till 10 mg; endast cirka 1% av den administrerade dosen förblir fri i plasma. Paroxetin har hittats i human bröstmjölk efter oral administrering.Paroxetin metaboliseras i stor utsträckning i levern till inaktiva glukuronid-och sulfatmetaboliter. Det metaboliseras främst av cytokrom P450 (CYP) 2D6 isoenzym i omfattande metaboliserare; mättnad av detta enzym resulterar i ackumulering av läkemedlet efter upprepad administrering eller höga doser. Eliminationshalveringstiden för paroxetin är cirka 21 timmar. 62% av den administrerade dosen utsöndras i urinen och 36% i feces; <2% av läkemedlet utsöndras oförändrat.Hos äldre individer ökade plasmakoncentrationen av läkemedlet vid steady state och eliminationshalveringstiden förlängdes jämfört med yngre individer. Hos individer med nedsatt njurfunktion var genomsnittligt Cmax 4 gånger högre än hos friska försökspersoner. Hos patienter med nedsatt leverfunktion och hos individer med kreatininclearance 1, 8 till 3, 6 L/timme (30 till 60 ml/min) ökade Cmax och area under plasmakoncentration-tidskurvan 2 gånger.Paroxetin, som fluoxetin och sertralin, är starkt plasmaproteinbundet och har potential för läkemedelsinteraktioner med andra mycket proteinbundna läkemedel. Alla selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) hämmar CYP-enzymer, vilket potentiellt resulterar i läkemedelsinteraktioner med medel som metaboliseras av dessa enzymer; paroxetin, som fluoxetin, är en potent hämmare av CYP2D6 och har därmed potential för interaktioner med andra SSRI, vissa tricykliska antidepressiva medel (TCA), antipsykotika och antiarytmika.Terapeutisk användning hos vuxna patienter med psykiatriska Störningarstor depressiv sjukdom:Paroxetin 10 till 50 mg/dag, i kort – till medellång sikt (6 – till 24 veckor) väl utformade studier, har visat signifikant överlägsen effi – Kacy än placebo och liknande effekt som TCAS (amitriptylin 50 till 250 mg/dag, imipramin 50 till 275 mg/dag, lofepramin 140 till 210 mg/dag), alla andra undersökta SSRI (fluoxetin 20 till 80 mg/dag, sertralin 50 till 200 mg/dag 200 mg/dag) och alla andra antidepressiva komparatorer (Maprotilin 50 till 100 mg/dag, mianserin 60 mg/dag, mirtazapin 30 till 45 mg/dag, nefazodon 200 till 600 mg/dag, tianeptin 37,5 mg/dag, trazodon 146,1 till 154.3 mg/dag och venlafaxin 75 mg / dag) vid behandling av vuxna in – eller polikliniska patienter med huvudsakligen måttlig till svår egentlig depression. Baseline Hamilton Depression Rating Scale (HDRS) eller Montgomery-och Jacobsberg Rating Scale (m OCCULDRS) – poäng reducerades med 31 till 47% med paroxetin och 11 till 27% med placebo (p 0,05 i 0,05). Minskningarna från baslinjen HDRS eller M OCCULDRS poäng var liknande med paroxetin som de med TCAS amitriptylin (39 till 68 mot 44 till 71%), imipramin (31 till 63% mot 25 till 59%) och lofepramin (57 mot 54%) och SSRI-fluoxetin (48 till 67% mot 45 till 68%), sertralin (64 och 66% mot 68 och 73%) och fluvoxamin (50 och 53% mot 47 och 55%). Response rates (defined as 50% reduction in MADRS or HDRS score from baseline) were similar with paroxetine to those with TCAs (60 to 74% with paroxetine vs 65 to 87% with amitriptyline, 63% with paroxetine vs 54% with lofepramine and 71% with paroxetine vs 60% with imipramine) and SSRIs (58 to 77% with paroxetine vs 57 to 78% with fluoxetine, 69 and 77% with paroxetine vs 72 and 86% with sertraline, and 53% with paroxetine vs 50% with fluvoxamine).Förekomsten av återfall eller återfall under 1 års förlängd behandling efter det initiala svaret var signifikant lägre med paroxetin 10 till 50 mg/dag (10 till 17%) än med placebo (49%; p < 0, 05) och liknande den med imipramin 50 till 275 mg/dag (4 till 14%).Hos äldre patienter (60 år i åldern 60 år) med depression reducerades hdrs-poängen i baslinjen i liknande utsträckning med paroxetin 10 till 40 mg/dag till de med amitriptylin 50 till 150 mg/dag (65 respektive 61% mot 63 respektive 55%), nortriptylin (plasmakoncentrationer 50 till 150 kg/L), Doxepin 200 mg/dag (53 mot 47%) och klomipramin 25 till 75 mg/dag (70 mot 70%). Hdrs-poängen vid baslinjen minskade med 31% med paroxetin 20 till 40 mg/dag och 20% med fluoxetin 20 till 60 mg/dag. Svarsfrekvensen (andelen patienter med 50% minskning av hdrs-baslinjen) var 64 och 76% med paroxetin mot 58 och 86% med amitriptylin, 65% med paroxetin mot 72% med klomipramin och 38% med paroxetin mot 17% med fluoxetin (p < 0, 05). Dessutom, 66% av paroxetin och 78% av nortripty Line mottagare metresponse kriterier definierade som HDRS poäng 20.Paroxetin 10 till 40 mg/dag förhindrade utvecklingen av depression när den administrerades i 2 veckor före och 12 veckor under behandling med högdos interferon-Macau hos patienter med malignt melanom; incidensen av egentlig depression i slutet av behandlingen var 11% med paroxetin och 45% med placebo (p < 0,05).Tillsatsen av den 7,5 till 15 mg/dag i 4 till 6 veckor till behandling med paroxetin 20 mg/dag förkortade signifikant tiden till antidepressivt svar jämfört med tillsatsen av placebo hos patienter med egentlig depression. Tillägg av paroxetin 20 mg / dag eller amitriptylin 75 mg/dag till långvarig litiumbehandling (serumkoncentrationer 0, 5 till 0.8 mmol/L) hos patienter med genombrottsepisoder av egentlig depression resulterade i svarsfrekvenser på 79 respektive 39% efter 4 veckor (p < 0, 05 för paroxetin vs amitriptylin), utan signifikanta skillnader efter 6 veckor, i en väl utformad studie.I väl utformade studier reducerades baslinjen m OCCULDRS-poäng med 45 respektive 42% hos patienter med demens som fick paroxetin 20 till 40 mg/dag eller imipramin 25 till 100 mg/dag, med 44 respektive 40% hos patienter med cancer som fick paroxetin 20 till 40 mg/dag eller amitriptylin 75 till 150 mg/dag och med 45% vardera i paroxetin 20 till 40 mg/dag eller amitriptylin 75 till 150 mg/dag / dag mottagare med reumatoid artrit. Minskningar av HDR på 50, 81 respektive 41% observerades hos patienter med HIV-infektion som fick paroxetin 10 till 40 mg/dag, imipramin 50 till 200 mg/dag eller placebo; 54 och 61% av paroxetin 10 till 40 mg/dag eller nortriptylin (plasmakoncentrationer 50 till 150 kg/L) med ischemisk hjärtsjukdom hade en minskning av hdrs-poäng från baslinjen.Det fanns inga signifikanta skillnader i antidepressiv effekt mellan behandlingsgrupper i 6 till 12 veckor, randomiserade, dubbelblinda studier med patienter med depression och ångest; Madrs-poängen minskade från baslinjen med 83% med paroxetin 20 mg/dag mot 76% med fluoxetin 20 mg/dag, med 58% med paroxetin 20 till 40 mg/dag mot 57% Med klomipramin 25 till 150 mg/dag och med 58% med paroxetin 20 mg/dag mot 57% Med tianeptin 37, 5 mg/dag. Minskningar från baslinjen HARS eller klinisk Ångestskala poäng (mått på anxiolytisk aktivitet) var likartade för paroxetin och jämförelseläkemedlen .Dysthymi och mindre Depression: Paroxetin (upp till 40 mg/dag) och psykoterapi har jämförts med placebo för behandling av dystymi och mindre depression i stora randomiserade studier på vuxna 60 år och patienter i åldern 18 till 59 år. Paroxetin var effektivt vid behandling av båda tillstånden, men skilde sig inte signifikant från PST-PC. Dessa multicenterstudier var av identisk design och det var 50% uppdelning av 50% av patienterna med dystymi och mindre depression. Alla patienter i åldern 60 år eller äldre visade förbättring under 11 veckor: paroxetin var signifikant effektivare än placebo (p = 0.004) i intent-to-treat-analysen av förändringen i 20-punkt Hopkins symptom Checklist Depression Scale, och producerade en något större frekvens av symptomupplösning jämfört med placebo från vecka 2 till 11. Effekterna på depressiva symtom var likartade hos patienter med dystymi och de med mindre depression. I studien på yngre patienter visade alla tre grupperna en signifikant minskning av depressiva symtom under 11 veckor och det fanns inga signifikanta skillnader mellan interventioner eller när grupper analyserades genom diagnos. Remissionsfrekvensen (hdrs 6 eller 7) hos patienter med dystymi som fick paroxetin eller PST-PC var signifikant högre än hos placebomottagare men skilde sig inte mellan behandlingsgrupper hos patienter med mindre depression.Ångeststörningar: tvångssyndrom (OCD): paroxetin 20 till 60 mg/dag förbättrade signifikant symtom på Diagnostisk och Statistisk Manual tredje upplagan reviderad (DSM-III-R) definierad OCD jämfört med placebo i två välkontrollerade 12-veckors studier. Preliminära data (presenterade i en abstrakt) indikerar att förbättring i förhållande till placebo observerades med doserna 40 och 60 mg/dag men inte dosen 20 mg/dag. Färre paroxetin än placebomottagare fick återfall och medeltiden till återfall var signifikant större med aktiv behandling än med placebo i en 12-månadersstudie.Paroxetinmottagare (utvärderbara n = 198) upplevde en liknande minskning av symtomen på OCD som den som observerades hos klomipraminmottagare (utvärderbara n = 94) i en välkontrollerad 12-veckors studie, och minskningen av symtom var liknande med paroxetin som den som observerades med fluvoxamin och citalopram i en liten (n = 30), enblind studie med 10 veckors varaktighet.panikångest: Jämfört med placebo förbättrade paroxetin 20 till 60 mg/dag signifikant panikstörning (över flera bedömningsparametrar) hos kortvariga (10 till 12 veckor) dubbelblinda, randomiserade studier med 120 till 278 (ITT) patienter, där paroxetin var effektivt i alla fem domäner (panikattacker, ångest, fobi, välbefinnande och funktionshinder). I studien med fast dosering var resultaten signifikanta endast för den högre dosen av paroxetin (40 mg/dag). Dessutom minskade paroxetin 20 till 60 mg/dag jämfört med placebo förekomsten av panikattacker i upp till 36 veckor i en dubbelblind förlängningsfas i en studie.Läkemedlet i en dos av 20 till 60 mg/dag var minst lika effektivt som klomipramin 50 till 150 mg/dag vid behandling av panikstörning i två välkontrollerade 12-veckors studier och hade liknande effekt som klomipramin i en långvarig (36-veckors) förlängningsfas i en studie. Dessutom var paroxetin (men inte klomipramin) signifikant effektivare för att minska förekomsten av panikattacker till noll än kognitiv beteendeterapi i en av de kortvariga studierna. Paroxetin (upp till 50 mg/dag) verkade minska symtomen på DSM-IV diagnostiserad panikstörning i liknande utsträckning som citalopram (upp till 50 mg/dag) i en liten (utvärderbar n = 45) studie, även om det fanns en trend mot en högre andel paroxetin än citalopram-mottagare som var fria från panikattacker vid studiens slut (60 dagar).Social Fobi (Social Fobi): Paroxetin 20 till 50 mg/dag förbättrade signifikant svårighetsgraden av ångest jämfört med placebo hos patienter med social ångestsyndrom (utvärderbar n = 92 till 360) i fem välkontrollerade 12-veckors studier. En större andel av dem som fick paroxetin (43 till 70, 5%) än placebo (8, 3 till 47, 8%) förbättrades mycket eller mycket på skalan Clinical Global Impression-Improvement (CGI-I) (p < 0, 0001 till p < 0, 05) och i de flesta fall var det signifikant större minskningar av Liebowitz Social Ångestskala totala poäng från baslinjen i paroxetin (27, 5 till 47, 4%) än placebo (11.0 till 25,1%) mottagare (p < 0,0001 till p < 0,05). Abstrakta rapporter från en förlängningsstudie och en långsiktig återfallspreventionsstudie indikerar att effekten av paroxetin vid behandling av patienter med social ångestsyndrom kan upprätthållas i upp till 36 veckor.Generaliserat ångestsyndrom (Gad): paroxetin 20 till 50 mg/dag förbättrade signifikant symtomen på ångest (mätt med HARS totalpoäng) jämfört med placebo i två 8-veckors, randomiserade, dubbelblinda studier med 324 (itt) och 426 (utvärderbara) polikliniker. I en tredje 8-veckors studie var minskningen av HARS totala poäng från baslinjen numeriskt större med paroxetin 20 till 50 mg/dag än med placebo. Läkemedlet i en dos av 20 mg/dag visade liknande effekt som imipramin 50 till 100 mg/dag men större effekt än 2 ’ klordesmetyldiazepam 3 till 6 mg/dag vid behandling av GAD i en liten (utvärderbar n = 63) randomiserad studie. Dessutom återföll signifikant färre paroxetin (10, 9%) än placebo (39, 9%) mottagare under en 32-veckors återfallspreventionsstudie.Posttraumatisk stressstörning (PTSD): Paroxetin 20 till 50 mg/dag förbättrade signifikant symtomen på PTSD från baslinjen (p < 0, 001) enligt bedömning av den kliniker som administrerade PTSD-skalan och ökade andelen svarare (mycket eller mycket förbättrad på CGI-I) jämfört med placebo i två randomiserade, dubbelblinda studier med 12 veckors varaktighet. Signifikanta förbättringar med paroxetin jämfört med placebo observerades i alla tre symtomkluster (återupplevelse, undvikande och hyperarousal) och hos både manliga och kvinnliga patienter. Dessutom observerades behandlingsförmån för alla traumatyper.Tolerabilitethos patienter som fick paroxetin för olika psykiatriska störningar de vanligaste biverkningarna som inträffade med en förekomst av 5% av 5% inkluderade illamående, svettningar, huvudvärk, yrsel, somnolens, förstoppning, asteni och sexuell dysfunktion. I allmänhet var dessa biverkningar milda och händelser som illamående och yrsel var övergående.Sexuell dysfunktion är vanligt för alla SSRI. Hos patienter med depression som administrerades paroxetin 20 till 50 mg/dag var incidensen av onormal utlösning cirka 13%. Hos patienter med OCD, social ångestsyndrom, GAD eller panikstörning varierade förekomsten från 21 till 28% med paroxetin 10 till 60 mg/dag.En metaanalys av 39 studier inklusive över 3700 patienter bekräftade en signifikant lägre förekomst av biverkningar och en trend mot en lägre abstinensgrad på grund av biverkningar med paroxetin än med TCA som amitriptylin, imipramin, Maprotilin och klomipramin.Paroxetin verkade ha liknande tolerabilitet som fluoxetin, fluvoxamin och sertralin i randomiserade, dubbelblinda studier som pågick i 6 veckor till 6 månader. Den totala incidensen av biverkningar med paroxetin liknade den med de andra SSRI-preparat som den jämfördes med och det fanns inga konsekventa statistiskt signifikanta skillnader mellan paroxetin och de olika SSRI-läkemedlen med avseende på enskilda biverkningar. Stora, placebokontrollerade, aktiva jämförande studier krävs för att ytterligare klargöra den relativa toleransen för SSRI.Vid avbrytande av behandling med SSRI kan vissa patienter uppleva milda till måttliga, självbegränsande utsättningssymtom (t.ex. yrsel, parestesi, huvudvärk och svimmelhet). Som med andra SSRI-preparat minimerar långsam avsmalning av paroxetindosen under flera veckor omfattningen av dessa symtom.Dosering och Administrationinformationen i detta avsnitt är baserad på USA och Storbritannien förskrivningsinformation. Paroxetin tabletter ska administreras en gång dagligen, helst på morgonen med eller utan mat, och ska sväljas hela snarare än tuggas. Den rekommenderade initialdosen för alla indikationer utom panikstörning är 20 mg/dag; i det senare tillståndet bör initialdosen vara 10 mg/dag. Om effekten inte uppnås bör paroxetin ökas varje vecka i steg om 10 mg till en maximal dos på mellan 50 och 60 mg/dag beroende på tillståndet som behandlas och lokala rekommendationer. Tillförlitliga studier av långvarig (>1 år) underhållsbehandling med paroxetin är inte tillgängliga, men eftersom många av de tillstånd som svarar på läkemedlet är kroniska är det rimligt att överväga fortsatt förlängd behandling av svarande patienter, med periodisk omvärdering och möjlig dosjustering. De brittiska riktlinjerna och WHO: s rekommendationer tyder på att patienter ska få behandling i minst 4 till 6 månader efter återhämtning från depression, och kanske längre för OCD och panikstörning. Som med många psykoaktiva läkemedel bör abrupt avbrytande vara avoided.In äldre eller försvagade patienter eller personer med svårt nedsatt njur-eller leverfunktion, Den rekommenderade initialdosen av paroxetin är 10 mg/dag. Dosen kan ökas om det anges men bör inte överstiga 40 mg/dag.Serotoninsyndrom (som inkluderar förändringar i mental status, agitation, myoklonus, hyperreflexi, diafores, hypertermi och inkoordination) kan uppstå vid samtidig användning av en SSRI och en monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Därför ska paroxetin inte ges i kombination med en MAO-hämmare eller under minst 14 dagar efter avslutad behandling med en irreversibel MAO-hämmare och minst 1 dag efter avslutad behandling med en reversibel MAO-hämmare. Paroxetin ska avbrytas i minst 1 dag innan behandling med en reversibel MAO-hämmare påbörjas och i minst 2 veckor innan behandling med andra MAO-hämmare påbörjas.Försiktighet rekommenderas när paroxetin ges samtidigt med läkemedel som metaboliseras av CYP2D6 eller som hämmar detta enzym (t.ex. kinidin). I synnerhet är samtidig administrering av paroxetin och tioridazin kontraindicerat. Dessutom rekommenderas inte samtidig användning av paroxetin och tryptofan och försiktighet rekommenderas när paroxetin ges samtidigt med warfarin, sumatriptan, litium eller digoxin.Säkerheten för paroxetin under graviditet har inte fastställts och läkemedlet ska endast användas under graviditet om fördelarna för modern överväger den möjliga risken för fostret. Paroxetin utsöndras i bröstmjölk och avbrytande av amning bör övervägas i denna situation. Säkerhet och effekt för paroxetin i pediatriska populationer har inte fastställts.