verkningsmekanism
ranolazin representerar en ny klass av antianginala läkemedel. Det blockerar sena inre natriumströmmar i kardiomyocyter. I det ischemiska myokardiet bidrar sena inåtgående natriumströmmar till en höjning av intracellulärt natrium, vilket leder till en ökning av intracellulärt kalcium genom natriumkalciumbytaren. Kalciumöverbelastning i ischemiska celler leder till nedsatt avslappning, vilket ökar ventrikulär diastolisk väggspänning och slutdiastoliskt tryck. Detta orsakar mekanisk kompression av mikrocirkulationen i ventrikelväggen, vilket försämrar koronarblodflödet under diastol och därför förvärrar ischemi, särskilt i de subendokardiella regionerna. Genom att blockera sena inre natriumströmmar reduceras kalciumöverbelastning och diastolisk väggspänning, vilket leder till förbättrat koronärt blodflöde. Det är möjligt att andra mekanismer kan bidra till de antianginala effekterna av ranolazin. Till skillnad från andra antianginala läkemedel, såsom betablockerare och kalciumkanalblockerare, har ranolazin ingen kliniskt signifikant effekt på hjärtfrekvens eller arteriellt tryck.
terapeutisk indikation och administrering
ranolazin godkändes av FDA 2006 som en behandling för kronisk angina. Det finns som en oral förening med förlängd frisättning och doseras två gånger dagligen. Ranolazin kan användas tillsammans med andra antianginala läkemedel såsom nitrater, betablockerare och kalciumkanalblockerare.
biverkningar och kontraindikationer
ranolazin förlänger QT-intervallet genom att hämma utåt kalium (fördröjd likriktning) strömmar under fas 3 av hjärtverkningspotentialen och motsägs därför hos patienter med förlängda QT-intervall eftersom detta kan leda till torsade de pointes och ventrikulär takyarytmi. Förstoppning, illamående, yrsel och huvudvärk är bland de vanligaste biverkningarna. Mer information om ranolazin finns på www.rxlist.com.
Reviderad 11/30/11